Toabesök på biblioteket
av Marcus 2/12 – 08
Idag var vi på biblioteket och Milla behövde bajsa. Vi sprang på toan och direkt vi kommer in säger hon “Usch, det luktar äckligt”. Sen hoppar hon upp på toastolen, pressar för fullt, blir knallröd i ansiktet och säger med sammanbiten min “Pappa, man kan inte äta en bajskorv”. Jag håller med henne att det kan man inte göra. Sen kommer ett plumsande ljud och hon lyser upp med glad min och säger “Plopp, plopp!”. Snacka om att vardagen är full av små guldkorn med barn.
En Milla och mamma-dag
av Lotta 16/11 – 08
Vilken härlig dag vi hade, jag och Milla. Det var verkligen jätteskönt att åka iväg på tu man hand och bara vara tillsammans. Vanligtvis så pratar jag och Macke en massa och barnen blir uttråkade, vilket är helt förståeligt.
Vi åkte in till Kulturhuset där det var utställning i hela huset bara för barn. Man kunde dansa orientalisk dans, balett, göra slime, klä ut sig till riddare, lära sig att virka och en massa annat. Vi provade på balett och Milla tyckte det var jättekul. Hon ville inte delta själv så jag var också med. Det var ganska svårt för Milla men hon klarade det jättebra. Hon älskar ju att röra på sig, så vad kunde vara bättre. Efteråt fick man titta på en riktig ballerinaklänning och skor och det var spännande. Sedan var vi också med på en sångstund där Milla fick en trumma och hon var helt otroligt duktig på att trumma. Jag filmade, men tyvärr på högkant (mitt nöt) så det kan jag inte visa här. Hon trummade i takt och hon följde med i alla rörelser. Det är inte klokt, men hon är ju stora tjejen på riktigt nu!
Åh det var så roligt! Mitt hjärta var varmt och glatt hela dagen.
Lite blandat om resan
av Marcus 11/11 – 08
—-
En lustig sak i Biarritz var att både Elis och Milla ofta tog med sig sina små Brio-taxar ut på promenad. Fransmännen har ju dille på små hundar, så dom passade bra in i miljön och folk kunde knappt hålla sig för skratt när dom kom med sina taxar på släptåg.
—
Resan var nog sammantaget en av dom bästa resorna vi gjort med barn. Det passade perfekt för mig att kunna jobba deltid och hänga med vad som händer i sverige. Att vara helt bortkopplad från sitt vanliga liv blir lite stressigt för mig efter ett tag. Jag tänker ibland på högen med jobb som bildas hemma. Så att kunna jobba lite var kanon. Det kändes som 95% semester fast det egentligen kanske var 60%. Och vilken känsla det var att kunna dra på sig våtdräkten och gå ned till stranden någon timme per dag innan jobbet.. Ojoj vad avkopplande och kul.
——
Nästan alltid när vi var ute och gick passade jag på att svänga förbi någon utsiktsplats och titta på hur vågorna såg ut. Barnen tyckte det var lite segt bitvis och en morgon när Lotta var på kurs och jag frågade Milla “Vad ska vi göra idag då?” fick jag svaret “Inte titta på vågorna pappa..”.
—
Det var rätt gott om skador. Milla bröt ju sitt nyckelben, men krockade även med Elis i rutschkanan och fick ett våldsamt näsblod. Vi trodde att hon hade brutit den för hon var otröstlig ganska länge efteråt, men den visade sig vara ändå vara hel till slut. Ungefär samtidigt hamnar jag lite fel i en våg och får brädan kastad mot mig. Jag uppfattar att det krasar tydligt i näsan och jag tror givetvis att jag brutit den. Dock verkar den hel när jag kommer upp, även om jag har otroligt ont. Istället upptäcker jag att jag fått en smäll på revbenen och en spricka på baksidan mot ryggen och ett rejält blåmärkde på överarmen där fenan måste ha träffat mig. Så både jag och Milla gick samtidigt omkring med jätteont i näsan och varsitt benbrott :)Värst var det ändå för en kompis som fick en annans brädas fena på sin fot. Den gjorde ett jättehack och skalade av en stor bit av foten. Det var riktigt otäckt och man såg tydligt säkert 1 dm av benet i foten. Jag trodde han skulle vara halvt invalid resten av livet, men läkarna sydde ihop det med 30 stygn och sa att han skulle återhämta sig helt eftersom inga nerver var av. Otroligt..
—
Innan Milla bröt nyckelbenet fick hon prova på att ligga på surfbrädan i vattnet när vi var i Ondres med Surfakademin. Det första hon gjorde när hon lade sig ned på brädan var att sträcka ut armarna och paddla för full maskin. Hon nådde knappt vattnet, men hon hade ju sett att det var så man gjorde. Och ett ögonblick senare börjar hon spontant sjunga barnlåten “Stor våg, liten våg”. Otroligt gulligt :) Jag längtar tills dom kan vara med och dela min passion för vattensport. Tänk att ha en dyk- eller surfkompis i sina barn, wow.
Elis ordförråd och dagisstart
av Lotta 7/11 – 08
Elis pratar på och härmar ord som bara den just nu. Han säger bl a “gååååååå” väldigt ljudligt :) och så säger han “stäng” varje gång han stänger en dörr eller något annat. “Bappa” hör vi ofta också och det betyder helt klart pappa. När Macke kommer in i ett rum säger Elis tydligt Bappa, gulligt! Lampa, där, boll är andra ord han gärna härmar och ljudar så gott han kan.
Elis började på dagis i måndags och det går fort fram. I måndags var jag och Macke där tillsammans med honom i en och halv timme och oj oj vad han hade fullt upp. Han gick från ena änden av dagis till den andra och så tillbaks igen. Det var hur mycket som helst att se! I tisdags var jag där själv med honom och då märktes det att han hade det mesta under kontroll och sprang inte omkring som en tätting. Första dagen sprang han omkring med en diskmedelsflaska hela tiden, men andra dagen koncentrerade han sig på att måla med pensel och bygga lite med lera. Det märks tydligt att han är van vid miljön, han har ju varit där varenda dag för att lämna och hämta Milla. Birgitta har också varit jätteduktig på att alltid prata med Elis när vi varit där så de “kände” varandra redan lite grann. Fem minuter innan vi skulle gå hem andra dagen så ramlade Elis rätt illa. Han klättrade upp på en stol och skulle sträcka sig mot bokhyllan och stolen välte och han slog hakan i bokhyllan och bet sig rejält i tungan och läppen. Blodet forsade och han grät, men jag bet ihop (ordentligt) och lät Birgitta hantera hela situationen och sedan dess är de bundisar. Givetvis var det jättejobbigt och jag ville allra helst gå och ta hand om honom själv, men jag resonerade som så att de behövde få testa att klara upp det. Birgitta själv blev väldigt tacksam och tror att de där och då “connect:ade”. Det tror jag också och det är jätteskönt att Elis verkar så trygg i sig själv.
Tredje dagen så var det dags och lämna och det fick Macke göra. Macke lämnade ute och Elis fann sig på en gång och lekte på som om han aldrig gjort annat än att gå på dagis. Fjärde dagen så fick han både stanna och äta lunch och vila. Det var heller inga problem, han somnade på ett kick och var en glad prick när han vaknade. Så med samma rutin på fredagen så kan man väl nästan säga att han är färdiginskolad. Det kanske är tidigt, men det verkar som om man kan konstatera att vi har två dagisbarn :)
Han är så tuff vår lille Elis. Nog för att han är vår lille kanin ;) men han är verkligen en stabil kille, trygg och orädd. Han har vuxit så under den här veckan!
För övrigt tror vi att vi har två vänsterhänta barn. Milla gör allt med vänster, äter, målar, plockar upp grejer och kastar boll. Elis han är en fena på att kasta boll, med vänster. Inte lika duktig med höger. Plockar han upp bollen med höger byter han till vänster för att kasta. Äter göra han också helst med vänster. Så vi får se var det slutar, men det är anmärkningsvärt eftersom både jag och Macke är högerhänta precis som 84% av befolkningen. Vi har ju dock morfar, kusin Sara och farfarsfar Gunnar som är vänsterhänta i släkten (någon mer?).
En dikt
av Marcus 2/11 – 08
Jag lyssnade på en ljudbok med föreläsningar om självkänsla hos barn för ett tag sen där föreläsaren läste upp en dikt som verkligen fick mig att tänka till. Jag tycker den är otroligt rörande och hoppas att ni tar er tid att läsa den och begrunda innebörden.
My hands were busy through the day
I didn’t have much time to play,
the little games you asked me toSo when you’d bring your picture book
and ask me please to share your fun,
I’d say “a little later hun…”I’d tuck you in all safe at night
and hear your prayers, turn out the lightThen tiptoe softly to the door,
I wish I’d stayed a little moreFor life is short, the years rush past
A little girl grows up so fastNo longer are you at my side
your precious secrets to confideThe picture books are put away
there are no longer games to playNo goodnight kiss, no prayers to hear
that all belongs to yesteryearMy hands once busy, now are still
the days are long and hard to fillI wish I could go back and do
the little things you asked me to
Nu närmar det sig slutet på resan
av Lotta 22/10 – 08
Ja nu är det bara ett par dagar kvar och det känns lite vemodigt för det är inte bara resan som tar slut utan även föräldraledigheten för denna gång och vem vet om det blir fler gånger eller inte? Redan på måndag är Milla tillbaka på dagis och veckan därpå är det dags att börja skola in lille Elis. Det känns lite jobbigt även denna gång, min lille skrutt.
Resan har varit helt fantastisk! Plugga franska, strosa i stan, mysa på stranden och handla på marknaden, alla mycket trevliga inslag i livet. Det har varit otroligt kul att prata franska med försäljarna och inte behöva använda engelska och gester. Milla har lärt sig säga bonjour och merci och alla blir lika förtjusta varje gång hon säger det. Vi får se när ni återvänder, för återvända det kommer vi att göra!
Milla har ju en massa roliga saker för sig och här kommer en del:
När det regnat en hel dag (igår) och vi varit inne och målat och pysslat och lekt så vill Milla till slut ändå gå ut och jag försöker förklara att det är för ruskigt väder och att jag inte har några regnkläder som hon och Elis har. “Du får låna min mössa” säger Milla då och det är ju så gulligt så jag kan bara le och då var det avgjort (tydligen) för Milla gick och hämtade den och gick sedan och klädde på sig :)
När vi häromdagen var ute i parken konstaterade Milla att hon minsann var ett lejon och jag frågade vad Elis var då? “En kanin” svarade hon och jag höll på att skratta ihjäl mig :) Det var en så rolig bildlig beskrivning som ibland känns ganska nära sanningen ;)
Idag så hämtade Millis tejpen och sa att hon skulle ta på sig Konrads kalasklister och så tejpade hon under fötterna och försökte sedan gå upp för skåpet i köket. Man kanske måste sett Pippi på rymmen för att förstå hur oändligt roligt det är! :) Där möter de Konrad som är gårdfarihandlare som säljer Konrads kalasklister som fäster obönhörligen. Pippi provar det och dansar sedan i taket.
På tal om Konrads kalasklister, när han beskriver hur bra det är drar han en lång radda med ord som Milla häromdagen upprepade och det lät för festligt :) “mata hönorna med Konrads kalasklister och du får okrossbara ägg” var det bl a.Det är för övrigt fascinerande med Milla och Pippi. För det råder ingen tvekan om att Pippi är Millas stora idol, men samtidigt har hon Pippi som docka och tar hand om henne och byter blöja och lägger att sova. Sedan får sig Pippi några omgångar av “uppfostran” också emellanåt, hon får inte skrika, inte springa iväg, inte leka med maten – ja allt sånt Milla själv inte får göra ;) Intressant att Pippi både är idol och liten bebis.
Nu har det gått tre veckor sedan Milla gjorde illa sig och ska enligt utsago vara hel igen, men vi låter henne behålla selen tills hon varit på dagis ett par dagar. Av rent strategiska skäl faktiskt, för vi tror att hon så länge hon har den på sig är lite försiktigare samtidigt som både fröknarna och de andra barnen kommer att förstå bättre att Milla faktiskt gjort illa sig och kommer att se efter henne lite mer ett tag. Det ska ju inte vara någon fara längre, men det skadar ju inte heller å andra sidan..
För övrigt är vi löjligt stolta över våra barn! Japp, så det så! :)
För det andra så är jag väldigt glad över mina egna föräldrar och älskar dem otroligt mycket! Jag hoppas att mina barn kommer att se upp till mig så som jag ser upp till mina föräldrar. Jag har precis uppdaterat min cv för att göra mig redo att söka nytt jobb och det slår mig hur mycket jag värdesätter mina föräldrars råd och feedback, så vill jag att det ska vara helt enkelt även i vuxen ålder då de själva har egen familj och kanske bor en bit bort.
Goda nyheter
av Lotta 11/10 – 08
I måndags var Milla till läkaren igen, denna gång till en specialist. Vi fick goda nyheter! För ett barn tar det tre veckor att läka ett brutet nyckelben, mot tidigare besked 5-7 veckor. Dessutom ska hon röra armen så mycket hon kan, vi ska t o m uppmuntra henne att använda den. Hon ska däremot fortfarande inte göra något som kan riskera att hon ramlar på axeln. Det var väldigt skönt att höra. Nu använder Milla armen väldigt mycket, men vi märkar att hon själv reglerar aktiviteter som inte är bra. Hon klättrar inte, och gör ingen antydan till att vilja heller, så hon sköter det mycket bra själv utan förmaningar.
I söndags fick vi besök av familjen Henricson. De ska stanna i 10 dagar och det är jättekul med sällskap. Det är full fart hela tiden och särskilt Elis är överförtjust. Första dagarna då Milla gjort illa sig så försökte Elis på alla sätt få igång Milla, han kände nog inte igen henne helt enkelt. Men nu så har han fått fullt upp och han följer Adrian så mycket han kan och härmar så gott det går.
Vi vuxna passar på att turas om att gå ut på kvällarna och prova lite olika restauranger, mycket uppskattat.
Överskottsenergi och andra märkliga bekymmer
av Lotta 5/10 – 08
Det är en ganska stor omställning med Millas rehabilitering. En halvtimmes tv var eller varannan dag är för tillfället förbi, men vi kan iallafall skörda frukten av vår policy i form av att Milla inte en enda gång själv sagt att hon vill se på Pippi på tv under de här dagarna. Det är istället vi som säger att vi ska sätta på Pippi för att Milla far runt och klättrar så gott hon kan och hoppar och studsar för mycket. Frågan är bara vad man gör med all överskottsenergi? Att barn blir överaktiva av att se på tv, det verkar iallafall helt sant. Det känns ganska klart att barn blir speedade av för mycket stillasittande aktiviteter för då har de ju så mycket energi kvar att göra av med som lagrats. Svårt svårt, men snart har de första 12 viktiga dagarna snart gått och då kan vi kanske låta henne röra sig mer. Stackars Elis hamnar i kläm också, han får ju inte heller gå till lekparken. Ack ack, men jag har då aldrig fått så mycket gjort, så jag förstår att föräldrar använder tv:n som barnvakt. Trots det så längtar jag till tiden då tv är en sällsynt företeelse igen.
Vi har det mycket bra här i Biarritz och vi känner oss märkvärdigt hemma här. Stan är liten och gemytlig och folket är väldigt vänliga. Det är rent och snyggt på gatorna och stränderna är otroligt fina. Bussnätet funkar jättebra och det finns bra stormarknader på lagom avstånd. Vi bor alldeles förträffligt till också och det gör ju sitt till. Vi bor centralt och har kanske 300 m till stranden och 50 m till marknaden där frukt och grönt är finare än vi nånsin sett. Marknaden håller samma priser som hemma, så det är egentligen ganska dyrt med franska mått mätt, men otroligt fräscht. Man får alltid grönsaker och frukt som går att äta samma dag, även avocadon, och det är ju toppen. Det är dessutom väldigt roligt att varje dag gå och botanisera och prata lite franska med försäljarna. Däremot finns det för mycket ost här, och de är alldeles för goda ;)
Milla har brutit nyckelbenet
av Lotta 1/10 – 08
Milla har trillat så oturligt rakt på sin axel att nyckelbenet fått ett brott. Macke har varit till läkaren på sjukhuset i Bayonne med henne och de konstaterade att det inte var något svårt brott iallafall och att hon kommer att bli helt återställd. Det kommer att ta 5-7 veckor innan det har läkt helt och hållet. Milla halkade av en stol och föll med hela sin tyngd på axeln rakt ner på stengolvet här i lägenheten, otäckt. Det gjorde väldigt ont och Milla klagade på att det gjorde ont när hon rörde axeln sedan också. Hon kunde lyfta sin arm, så vi kunde utesluta att den var ur led. Vi fick känna på hennes nyckelben, men hon reagerade inte på det så vi trodde först inte att det var något brutet. Däremot hade hon jätteont så fort axeln rörde sig. Trots detta sov hon bra under natten, tack vare att hon kunde ligga stilla. På morronen verkade det bättre, men vi såg att hon inte använde armen och att det verkade göra ont fortfarande om än inte lika ont som kvällen innan. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen och de tyckte att vi iallafall skulle åka in och kolla upp det så vi letade reda på vilket sjukhus vi skulle åka till och så åkte de iväg.
Så nu är det stillhet som gäller så det blir pippi på tv och pippi på datorn för hela slanten den första tiden så att hon verkligen håller sig stilla. Hon får absolut under inga omständigheter falla på axeln, det vore jättejättedåligt. Så lekpark och lust att klättra är helt uteslutet. När det gått en-två veckor kan vi börja göra lite vanliga saker om än stillsammare än vanligt. Sedan ska vi proppa i henne så mycket kalcium vi bara kommer åt också.
Uff, det är tufft för mammahjärtat när lilla gumman har ont. Stackars Milla, jag skulle mycket hellre ha brutet nyckelben själv än att hon har det. Det är sånt här som är tuffast med att vara förälder, helt klart, allt annat kan slänga sig i väggen i jämförelse.
Tänkvärt?
av Lotta 10/9 – 08
Jag undrar, är det så att jag ibland är naiv så här i början av min föräldrakarriär? Eller är det så att det är svårt att hålla sig till sin bestämda linje i längden? Under veckan har jag funderat mycket över allt som jag och Macke diskuterat och hur vi vill uppfostra barnen. Vi har såklart mycket bestämda åsikter :)
Så här i kalastider så har frågan kring vem man ska bjuda såklart dykt upp. För vår del löser det sig automatiskt eftersom vi är borta. Milla som går på dagis har ju lärt känna fler kompisar än dem i mammagruppen och den närmsta kompiskretsen (vår) och då är frågan hur gör man då? Jag läste i någon blogg på nätet där deras dagis hade policyn att man bjuder alla, alla alla, alla tjejerna eller alla killarna, punkt. Det kändes självklart, så det anammade jag direkt. Alla får vara med. Bara dagarna senare så var jag på öppna förskolan där en person berättade om att de varit på ett gräsligt kalas blabla och jag blev nyfiken på hennes barns åldrar och så frågade jag hur de gjort genom åren med inbjudningar. Ja senast, svarade hon, så bjöd de alla killarna i sexårsgruppen. Ja, förutom en, lade hon till, han har en diagnos och är jättejobbig. DUNS! Det var min haka som föll till golvet. Vad i hela fridens namn, hur tänker man som förälder då? Ja antagligen att killen är jobbig och honom vill vi inte ha hem till oss, punkt. Vad lär man sina barn? Jo att det är ok att utesluta andra och att det är ok att stämpla dem och att man inte har något ansvar att ge någon en chans att komma in i gruppen och lära sig hur man beter sig där.
Visst visst, jag förstår ju att det kan finnas en lång historia bakom som på något sätt gör att de kan rättfärdiga deras beslut, men så tänker jag samtidigt att det gör det säkert inte. Föräldrarna tänker bara inte på hur de påverkar sina och andras barn genom icke genomtänkta handlingar. Det går av bara farten.
Men TÄNK bara om det är mitt barn, känner jag. Milla eller Elis blir gång på gång inte bjuden på kalasen. Jag ryser.
Jag blev riktigt illa till mods och jag hoppas verkligen att vi lyckas göra bättre beslut genom åren så att vi lyckas ge våra barn bättre värderingar än så. Jag har också funderat på hur man kunnat göra själv och jag kom fram till följande; man kan prata med barnets föräldrar och säga att man gärna vill att han kommer, men stanna gärna med honom på kalaset och sitt och fika med oss. Jag vet inte jag, men man måste ju försöka tycker jag.
Vi har varit i en situation där en kompis till Milla gått rätt hårt fram och till slut blev Milla lite skraj och sa att hon inte ville gå dit osv. Vad gör man? Slutar umgås? Nej såklart inte, vi talade om istället att vi skulle sitta med barnen när de leker för att stötta Milla. Sagt och gjort, nu leker de mycket bättre och kan igen leka själva korta stunder. Vi gav både Milla och kompisen en chans istället för att utesluta kompisen. Men det är klart, det var ju inte det enklaste att tala om för kompisarna, men värt det, för samtidigt vill man ju heller inte lämna sina barn i sticket för att det är jobbigt att tala om svåra saker. Det är ju bara att bita ihop.
Macke har lyssnat på en ljudbok, som jag nu har bunkrat upp i min mp3-spelare, där en av sakerna som togs upp var att man ska akta sig för att ge barnen en etikett. T ex barnet är inte dumt när det slår någon annan, utan att slåss är dumt, dvs handlingen. Det var otroligt tänkvärt! Det är så lätt att säga “nu är DU elak”, men som Milla då i vårt fall ännu, är ju inte alls en elak person, men ibland _gör_ hon mindre snälla saker. Men återigen, det är lätt att bara tuta och köra utan att tänka på de långsiktiga konsekvenserna.
“You can talk the talk but can you walk the walk” Måste vara nån stöddig förälder som kom på den coola frasen ;)
Roliga ord från Milla
av Lotta 10/9 – 08
Milla säger ju en del roliga saker och vi är alldeles för dåliga på att skriva upp dem.. Iallafall, häromkvällen när jag sa till Milla “mamma älskar dig gumman, jättemycket” så svarade hon “mmm, ja du gör det”. Rätt gulligt :) För någon dag sedan sa Milla till mig “mamma du är min bästa kompis” vilket ära va!
Det sociala spelet
av Lotta 7/9 – 08
Nu har Milla och hennes kompisar nått stadiet då de testar varandra med ord och inte bara genom att dra saker ifrån varandra eller knuffas. Oftast leker de ju snällt, men som sagt maktkamperna blir allt mer avancerade. Hemma är vi väldigt noga med att man ska behandla varandra snällt, t ex ordet “dumma” får inte förekomma för så säger man bara inte och alla får vara med och leka på ett eller annat sätt. Så antingen är Milla färgad av det eller så är hon bara inte van (ännu) för då hon och en kompis var ute och lekte och kompisen plötsligt surar till och säger “jag vill inte vara med dig” så blev Milla lessen. Jag ser det tydligt, det börjar t o m rycka lite i underläppen på henne. Mammahjärtat nästan brast! Jag pratade med Milla och sa att hon inte skulle bry sig om det och att jag ville leka med henne och då sken hon upp. Det visar hur viktigt det är att hjälpa dem till ett gott självförtroende, men de måste väl igenom dessa bitar också för att få ännu mera skinn på näsan.
Nattkiss
av Lotta 21/8 – 08
Nu så har Milla börjat vilja kissa på pottan på nätterna. Hon vaknar till och har antingen ropat på oss och sagt att hon vill kissa eller så har hon vaknat till och ligger och kvider lite och håller handen mellan benen, så som barn gör när det blir kissnödiga. Vi (eller Macke som varit vaken :)) har gått dit med pottan och så har hon kissat i den och sedan bara somnat om. Hon har vaknat med torr nattblöja efter det. Nattorrhet är inget man tränar utan det är något som kommer då barnet är fysiskt mogen för det. Tjejer brukar vara lite tidigare än killar och fyra års ålder är medianåldern för nattorrhet. I genomsnitt dröjer det tio månader från dagtorrhet till nattorrhet. Elizabeth Pantley, som skrivit den hjälpsamma boken “Potträning utan gråt” rekommenderar att man slutar med nattblöja efter en veckas torra nattblöjor så att barnet lär sig att kissa på potta och inte i sömnen. Man ska alltså vara lyhörd åt båda hållen så att säga, inte ta nattblöjan för tidigt och inte på nåt sätt pusha på, men heller inte dröja med träningen när de börjat inleda nattorrheten. Då finns det risk för att de då de nått en viss medvetenhet istället lär sig att kissa i sömnen är ok.
Klar med potträningen
av Lotta 21/8 – 08
Vi började potträna Milla i juni och det gick direkt bra. Hon kände när hon behövde kissa och vi kunde ganska snabbt låta henne sitta utan blöja i bilen osv. Det problem vi stötte på var att hon ändå ofta inte ville vara utan blöja. “Näpp” blev svaret på både frågan “vill du ha trosor på dig?” och uttrycket “nu sätter vi på trosor!”. Jaha, hon kan men vill inte, konstaterade vi. Då var det dags att ta till andra knep, då att bara ha trosor inte var lockande nog. Jag gjorde en stor plansch med hennes namn på och en liten “kurva” där jag fäste ett foto på henne och med start och mål så att vi tillsammans skulle kunna dra fram fotot när hon gjorde framsteg. Så köpte jag en fin hjärtformad burk och fyllde den med olika klistermärken. För varje pottbesök fick hon klistra ett märke, det var dealen. Först ville hon bara klistra (envis rackare) utan att kissa på pottan, men snabbt så insåg hon att det krävdes en prestation först och sedan dess har hon galant använt pottan. Nu under semestern har det varit lätt då hon kunnat kissa, och för den delen också bajsa, ute på gräsmattan. Så hon har snabbt lärt upp sin förmåga att känna efter när hon behöver kissa och bajsa. Nu så är hon utan blöja hela dagarna, både hemma, på dagis, i bilen, på stan och det går jättebra. Vi är helt enkelt klara med potträningen. Hon är jätteduktig vår tjej! Totalt har det hänt fyra olyckor under potträningen, varav två på dagis och en första dagen, den fjärde gjorde ett bromsspår i brallan efter redan tre bajsbesök :)
Uppfostran
av Marcus 17/8 – 08
Vi har funderat mycket kring barnuppfostran senaste tiden. Det är svårt. Vi har pratat med andra föräldrar kring hur dom löser och ser på situationer som uppstår. Vi har lyssnat på flera intressanta ljudböcker, och läst vanliga böcker. Något vanligt återkommande är uppmaningen att se på sitt barn som en fullvärdig familjemedlem tidigt, och behandla barnet som egen individ med samma rättigheter som dom vuxna. Det är lätt att läsa om, men svårt att göra i praktiken. Vad menar dom egentligen med det som sägs? Det uppstod iallafall en situation där jag fick chansen att pröva det. Det var när jag och Lotta pratade och Milla avbröt oss med något. Då brukar man säga “nu vill jag prata klart med mamma först” om der är något viktigt. Nu var dock situationen den omvända. Jag hade pratar klart med Lotta och Milla hade precis sagt: “Pappa, vet du vad?”. Precis då kommer Lotta gående och börjar prata med mig. Då höjer jag demonstrativt handen och säger “Vänta Lotta, Milla skulle just säga något”. Reaktionen på Milla var väldigt tydlig. Hon sken fullkomligt upp av att det hon hade att säga hade blivit så högt prioriterat. Hon blev nästan generad och kom av sig för att sen glömma bort vad det var hon skulle säga :) Men det var verkligen lärorikt att se hur stort avtryck en sån liten detalj kan göra.
Millas motorik
av Marcus 17/8 – 08
Nu har vi köpt en cykel till Milla. Hon tappade intresset av sin trehjuling under sommaren, och vi har ju alltid velat utmana henne lite, så vi köpte en begagnad barncykel med stödhjul till henne. Vi visste inte om hon egentligen var för liten, men i vanlig ordning fixade hon det direkt. Det var bara hoppa upp på cykeln och trampa iväg med hög fart som om hon aldrig gjort annat än att cykla tidigare.
Jag är otroligt imponerad över Millas motorik över lag. Hon är stark och har en helt fantastisk kroppskontroll. Hon kan t ex hänga i en hand i repklätterställningen i säkert 5 sekunder. Det orkar man knappt själv.. Sen kan hon hänga i min styrketräningsstång med handflatorna inåt, för att sen släppa en hand och byta grepp till handflatorna utåt, för att till slut gå “handgång” längst hela stången. Smått otroligt för någon som inte ens fyllt tre. Jag tror hon kommer att testa gymnastik eller liknande sporter när hon bli äldre. Det ska bli mycket spännande.
Elis har fyllt ett
av Lotta 17/8 – 08
Så har vår lille gosse fyllt ett år. Det här året har gått så fort, så fort. Jag förstår nu vad andra menat när de sagt att barnen föds och så plötsligt flyttar de hemifrån för det var verkligen som igår Elis föddes och det har redan gått ett år. Nu har vi ingen liten bebis men utan en liten kille -som just nu står och tvättar fönstret i vardagsrummet med en tandborste ;) Om ett par månader ska han inskolas på dagis och sen börjar han snart prata. Jösses! Vet inte om mammahjärtat klarar av att tänka på det mer nu :)
Om någon är nyfiken på att smaka på Elis favoritmuffins så kommer receptet här:
3 dl havregryn
1,5 fl grahamsmjöl
1,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 dl russin
1 dl hackade torkade aprikoser
3 ägg
2 dl mild lättyoghurt
1 dl rapsolja
pumpafrönBlanda de torra ingredienserna med frukten. Vispa ägg och rör ned yoghurt och olja. Blanda alltihop och sleva upp i bullformar. Strö över pumpafrön och grädda i 225 grader i 15 minuter. Njut!
Milla är starkast i världen, eller var det Pippi?
av Lotta 5/8 – 08
Milla är verkligen otroligt fascinerad av Pippi. Vi har nu sett klart de 13 avsnitten från tv-serien och har påbörjat filmerna och hon är så inne i det att hon verkar t o m leva sig in i handligen. Igår såg vi andra halvtimmen på Pippi på de sju haven och då är Pippis pappa lessen för att Pippi inte kommit för att rädda honom, visserligen som en strategi för att få hänga ut sin nedgråtna snusnäsduk utan att den elaka papegojan skvallrar om nåt annat, men det lagret förstår inte Milla utan hon är istället lite lessen för att de inte träffats ännu. Hon snyftar lite och säger “Pippi måste komma, Pippis pappa lessen”. Om hon verkligt är lessen eller ifall hon härmar honom går inte riktigt att utläsa för hon sa att hon inte var lessen, men det såg så ut.
Milla är ju en klättrig tjej, det är ju inget nytt, men nu har hon börjat experimentera att hänga i armarna och släppa fotfästet och också att hänga i bara en arm. Vi har en stång hemma där Macke gör lite övningar och där vill Milla ofta hänga hon med. Igår vände hon sitt grepp och gick längs med stången, jag blev alldeles häpen. Det orkar ju knappt jag. Hon är riktigt stark vår lilla Pippi-Milla.
Mat är mumsigt, tycker Elis
av Lotta 5/8 – 08
Till skillnad mot Milla är Elis djupt intresserad av mat. Allra bäst gillar han just nu tomat och avocado, tätt följt av köttbullar och blodpudding. En annan favorit är mina havremuffins jag gör. Under stugsemestern har det blivit smoothie och havremuffins till mellis. Vi var ofta på vift den tiden och vi packade alltid med oss kylbagen. Det ledde till att Elis lärde sig just det, att efter smoothin följde en muffins. FÖRUTOM sista dagen, hemskheter! De hade tagit slut och det blev bara smoothie den gången och Elis bröt fullständigt ihop :) Han pekade på kylbagen och sa “Dä” som att han ville upplysa oss om att vi glömt något. Han var otröstlig en bra stund innan han accepterade faktumet. Igår så bakade jag nya muffins medan Elis sov sin middag. Han vaknade medan de var i ugnen och han kröp omkring en stund och plötsligt hör jag ett upphetsat “Dä, dä, dä, dä” från köket. Då står lilleman vid spisen och är alldeles till sig över skatten han hittat. Han kommer gåendes emot mig, snabbt snabbt, och tar tag i mig och pekar mot spisen för att upplysa mig om att där finns dom. Han går fram och tillbaka mellan mig och spisen flera gånger och pekar och hojtar alldeles uppspelt. Han försöker ta tag i mig och dra mig mot spisen som om han vill att jag ska ta ut dem. När de är klara utbryter kaos :) han vill givetvis ha en, direkt! De måste ju svalna lite först försökte jag övertyga honom om, men icke. Han gråter och gråter och lägger sig platt på golvet demonstrativt. Till slut efter att jag lagt en muffin i frysen för lite snabb nedkylning och han äntligen får sig en muffin så snyftar han högljutt innan han smäller i sig den och sedan en till. Ja jösses :)
Elis första ord och läte
av Lotta 5/8 – 08
Elis härmar ljud och har fått till sitt första ord. Han säger ljudligt “Tige” och pekar på tigern i pekboken, ofta följt av ett “Rrrrrrr”. Häromdagen blev jag väckt av att han stod vid sängen och sa “Dä, tige, rrrrr” och så pekade han på boken som låg på mitt nattduksbord, en bok med djur som vecklas ut från sidorna. Det första djuret är en tigersom gapar stort och säger rrrrr. Lyssna på det här.
Elis gåtränar för fullt och pussas gärna
av Lotta 19/7 – 08
Igår ställde sig Elis upp utan stöd för första gången och de senaste två dagarna har han gåtränat på egen hand väldigt mycket. Han släpper taget och går mellan möblerna. Han har fortfarande väldigt bråttom så han nästan springer, och stupar ibland såklart. De gånger han tagit det lite mera lugnt går han rätt så stadigt.
På Gotland fick jag min första puss av Elis och pussandet fattade han tycke för och gav sig ut på jakt. Föremålet för första riktiga pussen (mamma räknas nog inte) blev Idde. De höll på att gå upp och ner för den lilla trappen ut från huset till uteplatsen när Elis bestämmer sig för att det är dags så han kryper fram till henne och kör in huvudet under hennes. Det ser egentligen ut som om han stångas, men han är väldigt försiktig och det ser också ut som om han tänker att “hmm nej så kramas man ju inte” och så försöker han igen fast från en annan vinkel. Resultatet blir detsamma, men han ser ändå nöjd ut. Så blev det dags för pussen och han sträcker sig mot henne med öppen mun och pussar i luften, Idde ryggar tillbaka lite nämligen :) Elis har en mycket söt pusstil, han gapar och kör upp underläppen över den andra och ser väldigt söt ut när munnen plutar. Gullegrisen! Hela pussgrejen med Idde avslutade Elis själv med genom att klappa händerna. Han vet hur man får publiken att jubla :)
Vi konstaterade att vår lilla piraya slutat bitas också när vi var på Gotland, men det fick vi äta upp när vi kom hem för så var tydligen inte fallet. Han hade bara tagit en paus. Han bits när han inte får som han vill, eller när Milla bråkar lite med honom. NEJ, nej, nej inte bitas. Jaja, Milla var likadan och det gick över. Tyvärr är det Milla som får mest märken, eftersom hon också är den som retas med honom och han har ju inget annat att sätta emot med ännu.
Milla är resesugen
av Marcus 23/6 – 08
En morgon när vi vaknade i Piteå var Milla lite seg och gick omkring om muttrade. Efter ett tag kom hon fram till mig och sa “Jag vill åka till Frankrikaa.. Måste låna mormors bil”. Jag förklarade att det skulle ta lång tid innan vi reste tillbaka till Frankrike och hon suckade.
Några dagar senare hade vi förklarat att Villa Villerkulla låg på Gotland och att vi skulle dit senare i sommar. Sedan dess har hon dagligen sagt “Jag vill åka till Gotland” när hon har lite tråkigt..
Så det verkar iallafall inte som våra resor hittills har avskräckt henne :)
Stora tjejen
av Lotta 7/6 – 08
Igår tog vi steget att börja med potträning på riktigt. Det var längelängesen vi köpte en potta till Milla och den har stått i badrummet och använts skiftande som pall och hatt men mest har den samlat damm. Milla har i stor stil bajsat i den en gång, men sedan har det bara varit ett bestämt nej när vi sagt “kom så sitter vi på pottan”.
Jag köpte en bok som heter “Potträning utan gråt” skriven av en amerikansk kvinna som heter Elisabeth Pantley och den boken har varit mycket bra och inspirerande. Det här med potträning är ju lite av en konst om det inte är så att barnet självt är väldigt nyfiken och intresserad av pottan. Iallafall så har jag de senaste veckorna förberett Milla på potträningen genom att berätta vad jag själv gör när jag sitter på toaletten när hon är med och när jag har sett henne bajsa har jag berättat för henne vad som händer “det kommer bajs ur Millas rumpa” t ex allt för att göra henne medveten om kroppsfunktionerna.
Men så igår var det alltså dags att sluta med torrsimmet och starta potträningen. När Milla steg upp på morronen så sa jag “kom så går vi på pottan” och skulle hon säga nej skulle jag vänta tills nästa dag och säga samma sak och det var jag förberedd på. Allt enligt konstens alla regler hade jag utrustat mig med Tålamod. Milla säger dock ett glatt “mm” och sätter sig på pottan. Det kommer inget kiss konsterar hon och jag berättar att Milla ska få träna på att kissa och bajsa på pottan så vi ska försöka att bära bara trosor. Då blir hon såklart jätteglad, för bara trosor det har hon velat ha länge, men utan att behöva gå på pottan. Vi går igenom att hon måste säga till när hon blir kiss- eller bajsnödig och då går vi till pottan och kissar och bajsar. Jag förklarar att man inte kan kissa i trosorna som man gör i blöjan osv. “Mm” säger Milla, och säger sedan “måste kissa” och så drar hon ned trosorna och kissar på pottan. Wow, stora tjejen! Japp det var bara att torka och hälla ut kisset och så fick Milla spola själv.
Vi går och gör frukost och efter frukosten leker vi och för att påminna Milla om pottan så frågar jag om hon behöver gå och kissa. Då springer hon till pottan och kissar, lite plikskyldigt, en skvätt. En stund senare så försvinner Milla från leken och jag går efter henne. Då har hon själv gått till pottan och kissat, torkat sig och spolar precis ned pappret i toan när jag kommer :)
Hela dagen fortlöper lika bra och vi är så imponerande av hennes ansvarstagande och intresse. Macke tar med barnen till Konsum och då får Milla ta på sig en “träningsbyxa”, en potträningsblöja som är lite tunnare än vanliga blöjor. Hon protesterar å det bestämdaste, men vi insisterar och förklarar vad det är och varför man har den. Så fort de är tillbaka ska hon få gå i bara trosor igen. Ok då, det går hon med på. När de sedan gått ser jag träningsbyxan ligga på golvet, då har hon tagit av sig den :) När de kommer hem går Milla raka spåret till pottan och kissar. Wow! Vi åker sedan på utflykt till Notholmen för att picknicka i solen. I bilen får Milla har på sig byxorna igen, men vi säger att hon får säga till som vanligt när hon behöver kissa så kan vi stanna bilen. Byxan är torr när vi kommer fram. Vi har inte tagit med någon potta så Milla får kissa i gräset och det funkar det med. Hemvägen går lika bra sedan.
Det är bara på kvällen när vi grillar med Ville, Ann och Tomas som det händer en olycka. Ville och Milla leker och jag tror att Milla dels glömde sig och överrumplades lite och sedan inte heller visste riktigt vad hon skulle göra. Hon bajsar i trosan. Oj då, det är bara att torka och tvätta och ta på en ny trosa.
Idag så fortsatte äventyret. Milla har kissat på pottan på eget initiativ och även bajsat på pottan. Hon sa “det kommer bajs” men det betydde att hon var bajsnödig och vi satte oss på pottan och Milla såg lite obekväm ut och ställde sig snabbt upp och sa att det kom inget, men jag sa att man får sitta en stund och gav henne en bamsetidining att läsa. Då bajsade hon men gav i från sig ett “huuu” när hon var klar. Ja lite obekväm var hon, men mäkta stolt.
Enligt Elisabeth Pantley tar det mellan tre till tolv månader att få ett barn torrt, så gott som, olyckor kan hända en bra bit upp i åldern fortfarande. Mycket beror på mognad och intresse. Jag är väldigt nyfiken på ifall denna goda trend håller i sig eller ifall Milla tröttnar på “leken”. Vi är iallafall mycket stolta över henne! Nu vet vi att hon kan och det kommer när det kommer om inte annat.
Sömngång och hungersnöd
av Lotta 15/5 – 08
Härom natten kom Milla traskandes vid fyratiden och jag tänkte nej nu blir det “mamma komma” och gråt så att Elis vaknar och hela dagen blir sned, men istället så kommer hon helt tyst och sträcker fram handen och ger mig en gummisnodd som lossnat från en tofs i håret och sedan gick hon lika tyst som hon kom. Ehh, väldigt mystiskt :)
Igår åkte jag och Elis och storhandlade. Vi beställer hem mat från Ica Kvantum vanligtvis men så kände jag att “vi ska ju ha så lite” så jag tänkte att jag kunde testa storhandla med Elis och se hur det funkar. Sagt och gjort, han sitter i kundvagnen och det går jättebra. Han pratar med allt och alla och prasslar med diverse grejer vi köper. Men så kommer vi till fruktavdelningen och mat som han känner igen och plötsligt blir han såååå hungrig :) Han gnyr och hojtar om vart annat. På Ica maxi i Nacka har de en skål med bananer till de stackars barn som måste hänga med föräldrarna och handla, så jag ger honom en sån. Han smaskar i sig hela, trots att han åt lunch precis innan vi åkte. Han är en riktig matglad kille.
Är Milla sötaste tjejen i världen?
av Lotta 8/5 – 08
Idag frågade vi Milla ifall hon var den sötaste tjejen i världen och hon svarade snabbt och bestämt “nej, Pippi” :) Gullefia, men vi hävdar bestämt att det är Milla ändå. Det var helt fantastiskt roligt på Junibacken – för hela familjen. Elis stormtrivdes med alla byggnationer och trappor att klättra i, precis som Milla. Milla tyckte dessutom att det var fascinerande att hälsa på hos Pippi. Jag undrar vad hon egentligen tänker, hur det blir med verklighets- och fantasikopplingen. Spännande var det iallafall! Junibacken var otroligt välgjort och en stor upplevelse, rekommenderas varmt för alla och en var.
Här i Stockholm har våren kommit, ja nästan sommaren. Vi har idel soligt väder och strax under 20 grader varmt. Vi leker i parken på gården varje dag efter dagishämtning. Milla cyklar och gräver i sanden och Elis han hänger vid staketet eller sitter i sandlådan och försöker äta grus. Mammalediga Anna hänger där med Adrian och Wilmer och Milla och Adrian gör gångvägarna osäkra med sina cykelrace. Det är en härlig tid nu!
Pippi på riktigt
av Marcus 13/4 – 08
I veckan var det dags för den stora dagen när jag skulle föra Pippi-arvet vidare till nästa generation :) På samma sätt som min dåvarande “pappa” tog med mig på en högtidlig tripp till skivbutiken, packade jag och Milla in oss i bilen och åkte in till stan för att köpa Pippis DVD-box. Tiderna förändras ju, så det som var kassettband år 1978 är DVD år 2008. Men vi hittade iallafall boxen på skivbutiken och slapp göra en, för Milla, lite diffus Internetbeställning. Det kändes storslaget och jag och Milla strosade runt en stund och letade innan vi hittade den. Jag tror hon hann bli lite orolig att den inte fanns :) Sen var det hem och titta på första avsnittet efter maten. Det är väldigt roligt att kolla på så långt efter som vuxen. Avsnitten är ju bara 25 minuter långa så det passar perfekt att ta mellan middagen och badet varannan dag.
Tredagarsfeber
av Lotta 11/4 – 08
I måndags fick Elis plötsligt feber på eftermiddagen, 38,1 grader. Han var lite gnällig, men annars lika hungrig och blev lika glad och busig när Milla kom hem. Ingen snuva, ingen hosta och till synes inget annat heller. Febern höll i sig i exakt tre dygn och sedan försvann den lika snabbt som den kom. Som högst var den uppe i 39,3 grader. När febern var borta kom prickarna, först några runt blöjan och runt halsen och på några timmar spred de sig till hela magen och ryggen. Ett ganska så solklart fall av tredagarsfeber.
Gästboksmarodörer
av Lotta 8/4 – 08
Eftersom någon automatlägger in meddelanden i vår gästbok så har vi stängt ned den tillfälligt. Nu så har vi fixat till det hela, men så har istället vårt webhotell problem och vi kommer inte in i administrationen av gästboken så att vi kan publicera den igen…….. Vi ska byta webhotell så fort vi hittat ett vettigt, men det kan dröja ett tag till tyvärr.
Påsk i Piteå och Elis lär sig massor
av Lotta 20/3 – 08
Elis lär sig krypa uppe i Piteå precis som syrran Milla gjorde. På samma dag tar han flera steg framåt, sätter sig upp utan stöd och ställe sig upp mot sin matstol. Det tar ett tag innan han kommer på att han kan krypa efter saker han vill ha eller följa efter.
Sedan vi kom hem från Mauritius äter Elis ett helt lunchmål med vanlig mat. Han gapar så stort och gillar verkligen mat, det är jättekul!
Tandsprickning
av Lotta 19-2 – 08
På flyget ner till Mauritius upptäcker vi att Elis har två små tänder som är på väg att spricka upp. Det är två tänder i underkäken.
På Mauritius kommer Elis upp i krypställning och gungar och gungar. Det ser ut som om han ska ta ett kliv framåt när som helst, men det dröjer ännu ett tag.
Sexmånaderskontroll
av Lotta 12/2 – 08
Idag var vi på BVC för sexmånaderskontrollen. Elis fick visa att han kunde greppa om en sak och byta hand, att han tittade efter något som trillade på golvet och att han kunde vända sig. Sedan frågade de om han jollrade nyanserat och det är det enda Elis gör nuförtiden. Efter de frågat fick de knappt en syl i vädret då han demonstrerade sina kunskaper högljutt :) Han babblade, skrattade och tjoade så läkaren och läkarstudenten blev alldeles förtjusta. Milla var med och efter en stund hörde vi en ljuv stämma från bakgrunden som försökte göra samma läten som Elis. Milla tyckte det var dags att hon skulle få lite uppmärksamhet :)
Elis tränar och tränar på att komma upp i krypläge och han har lyckats ett par gånger. Han vill verkligen ligga på golvet så att han får chans att träna. Kul att se!
Elis har åkt på RS-viruset
av Lotta 4/2 08
Milla blev sjuk i förra veckan med rejäl snuva och hosta. Efter ett par dagar fick hon hög feber och hade det i två dagar. Det är ju helt oundvikligt att Elis ska bli sjuk när Milla är det, även om vi försöker prata med Milla om att hon inte ska ge honom sin tutte mm. En nysning eller hosta och det är kört. Elis blev sjuk ett par dagar efter Milla och han fick också rejäl hosta verkligen. Det är svårt att förstå hur en sån liten rackare kan hosta så kraftigt och låta så mycket. Han blev inte jättesnuvig och inte ett spår av feber, sämre matlust eller svårt att sova. Efter några dagar började han däremot att låta väldigt mycket när han andades, det väste på varje utandning. När det inte gått bort under natten så ringde jag sjukvårdsupplysningen och där stressade de upp mig ganska rejält för de tyckte att vi skulle åka in till Sachsska barnakuten på en gång. Han hade fortfarande ingen feber, var pigg och åt som vanligt, men med RS-viruset i farten så tyckte de det. Väl där så mätte de syreupptagningen, han fick andas in syre och adrenalin för att andningen skulle klarna upp och så tog de prov på hans snor. Efter tio-femton minuter fick vi svaret att han hade RS-virus. Det är ovanligt att man inte får feber och blir ordentligt sjuk så vi har haft en väldig tur! De sa att “eftersom han äter bra så FÅR ni åka hem”. Då förstår man allvaret i sjukdomen. Vanligtvis blir så små barn inlagda eftersom RS-viruset sätter sig hårt på andningen och det kan orsaka andningsstopp. RS-viruset ter sig som en helt vanlig förkylning hos en vuxen. Nu äter Elis medicin som ska hjälpa till att öppna upp för andningen och han är redan bättre.
Häromkvällen var vi och kollade in utbudet på videobutiken och Milla rände runt som en duracellkanin. Plötsligt kom hon med filmen Saw i handen, som är värsta läskigaste skräckfilmen, och så en chokladbar i den andra handen och hon håller den som en telefon och så går hon runt och säger Hej det är Milla hej det är Milla :) Oändligt roligt!
Spontanshoppa vaccin
av Lotta 31/1 – 08
Det låter väl mysigt? Jag skulle ha tagit min sista Engerixspruta för ett halvår sen men då var jag ju fortfarande gravid så det fick bli nu istället. Milla fick följa med på den spännande utfärden och då kom jag på att även hon hade en spruta kvar att ta, dock vaccin mot vattkoppor, så den stackarn fick också en spruta. Det tyckte Milla inte alls om. När vi ska göra något så pratar vi ju vanligtvis om det ett tag före så att hon ska veta vad som händer, men nu kom det helt plötsligt inpå. Hon fick ett Bamseplåster efteråt och såklart ett plåster. Det plåstret lär vi aldrig få ta av för hon blev mäkta stolt!
Lång kille
av Lotta 23/1 – 08
Nu har Elis fått sin andra omgång vaccination och det gick mycket bättre än förra gången. Nu så blev sjuksyster Eva tagen på nåder efter bara en lite stund igen. Lillkillen har vuxit som en raket sedan förra besöket. Nu mäter han 68,5 cm och väger 7860 g. Det har gått så fort så Elis har liksom hoppat över en storlek på kläderna.
En dag på dagis!
av Marcus 20/1 – 08
I onsdags tillbringade jag faktiskt eftermiddagen på dagis med Milla! Det är något jag frågade om förra terminen, men det passade dåligt med inskolningar då. Nu tog jag upp ämnet igen, och det visade sig passa bra att jag kom på “studiebesök” en eftermiddag tidigt i januari. Så i onsdags gick jag dit kl 13 och var med när alla barn vaknade från vilan tills vi gick hem kl 15. Det var fantastiskt kul att få se hur en vanligt dag för Milla ser ut!
Det började med att alla vaknade och var ganska sega. Emilia var redan uppe och kom fram och småpratade lite med mig medan dom andra vaknade. Milla blev lite förvånad först, men vi hade pratat om att jag skulle hälsa på så hon fann sig snabbt i situationen. Jag tror faktiskt inte att hon påverkades jättemycket av min närvaro. Jag hade räknat med att hon skulle spela clown eller stojja en hel del, men det såg jag inte mycket av.
Efter vilan pysslade vi med lite pussel en stund innan det var dags för eftermiddagens val av aktiviteter. Det är ett system där alla i turordning får sätta ett foto av sig själv vid den aktivitet man vill syssla med under eftermiddagen och Milla valde efter lite fundering att rita. Det var otroligt att se att det verkligen fungerade för ett gäng 1-2-åringar att i tur och ordning gå fram och välja var sin aktivitet.
Vid ritbordet delade fröken ut papper till alla barn som satte igång att rita. På papprena hade fröken förberett en liten figur som var en nästan full cirkel. Jag frågade vad “halvcirkeln” hade för funktion och fröken förklarade att det bara var en en slags startpunkt för barnets inspiration att börja teckningen. Här måste jag bara ta en paus och berömma vårt dagis. Jag tycker det är fantastiskt att dom tar sig tiden att ständigt utvärdera och tänka efter om det finns något liten detalj som kan utmana barnet på en nytt sätt. Jag jobbade ju 3 månader själv på dagis 1995 och den miljön var något helt annat än den på vårt dagis här. Det kändes som fröknarna där var en grupp och barnen en grupp. Fröknarna stod i ett hörn i stora lekrummet och pratade om ditt och datt, medan barnen fick röja runt hur mycket dom ville. Fröknarna ingrep bara när något väl spårat ur där, medan fröknarna här har jobbat in rutiner, struktur och aktiviteter för att aldrig ens komma till den punkten då saker spårar ur. Som ytterligare jämförelse kan jag säga att den den äldsta fröknen på Millas dagis är en enormt engagerad person som fortfarande utvecklas i sin yrkesroll till skillnad från “mitt” dagis, där den äldsta fröken hade en blick som om hon inte skulle orka med en dag till med alla dessa ungar. Den fröken på Millas dagis lyser forfarande upp när jag får tillfälle att fråga henne om pedagogik eller hon får chans att berätta om framsteg som barnen gör. Hon är en sann yrkesmässig förebild och jag önskar att hon hade kunnat följa med både Milla och Elis upp till årskurs 9 :)
Efter ritandet så åt vi mellis och allt flöt verkligen jättesmidigt, trots att en resursfröken var borta och dom var lite underbemannade. Jag upptäckte också att Milla satt still bättre vid maten på dagis än hemma, och jag tror det beror på att vi själva springer rätt mycket under maten. Det är svårt eftersom Elis ofta är på dåligt humör vid den tiden, men vi ska verkligen försöka sitta samlade lite bättre så att Milla kan utveckla sitt stillasittande.
Vid det här laget hade jag blivit ganska bra kompis med tre av barnen jag inte kände tidigare och dom pratade utan problem med mig, trots att dom var väldigt reserverade bara två timmar tidigare. Så efter mellis var det dags för ytterligare lite fri lek med duplo och järnvägen innan vi var tvugna att gå hem. Det var verkligen otroligt kul att få vara med och få den inblicken. Jag tror jag ska försöka flirta in mig på en till studiedag nästa termin, vi får se vad dom säger :)
—
Så vårt dagis är vi mer än nöjda med. Först stod vi i kö till ett som ligger längre bort, men som har ett eget hus som lokal, och vet man inget om något av daghemmen känns iallafall det tilltalande. Vi tog oss dock tid att gå runt på alla dagis och prata med personalen och kika hur det såg ut. Vi upplevde det som att den mest engagerade personalen jobbade här, så vi bytte kö och hade tur och fick en plats. Så här i efterhand har man nästan känslan av “puh, det var nära ögot”, när man tänker på att Milla skulle ha gått på det andra dagiset.
Vi har ju också haft lite diskussion med vårt dagis om sötsaker kring kalas och liknande. När Milla började hade dom slutat med tårta och ersatt det med frukt som barnen tyckte jättemycket om. Dock levde traditionen kvar att man åt glass efter frukten. Som dom jobbiga föräldrar vi tidigt visste att vi skulle bli för personalen, frågade vi om glasstraditionen verkligen var en bra idé. Vi trodde dom skulle sucka och tycka vi var jobbiga, men det var snarare tvärt om. Dom utvärderade glassens egentligen funktion, och tog bort den till nästa kalas.
Jag inser att det för många låter vansinnigt att bry sig om barnen äter glass på dagis eller inte, så jag ska förklara vår ståndpunkt. Mat i dagens samhälle blir väldigt lätt ett problem. Våra kroppar är som bekant inte gjorda för den tillgänglighet av mat som råder nu. Det kommer att bli en enorm utmaning att få vara barn att ha en sund inställning till mat och kroppsideal. Att då introducera glass och tårta på vid festliga tillfällen tycker jag gör två olyckliga saker:
1) Barnen tillvänjer sig sakta den söta smaken och kommer troligtvis att uppskatta den även senare i livet. Man kan ju lära sig äta allt, så varför inte passa på att börja med barn när dom själva inte har några preferenser eller fördomar kring smaker? Jag önskar verkligen själv att jag hade tyckt att vatten var godare än saft, men på 70-talet hade man inte det fokuset, så jag drack tonvis med saft när jag var liten. Det tror jag påverkar mig idag, så till vida att jag hela tiden måste göra ett aktivt val att dricka vatten istället för sötad dryck. Tänk vad smidigt om vatten var den dryck man tyckte smakade bäst.
2) Det viktigaste är dock att sötsaker vid festliga tillfällen skapar en stark koppling mellan positiva känslor och sötsaker. Det har bevisats i otaliga experiment hur man kan programmera hjärnan att koppla ihop saker (ex Pavlovs hundar). Så om barnen alltid får godis när dom har som allra roligast kommer dom två sakerna snart att kopplas ihop. Sötsaker = glada känslor. Det gör att man senare delvis kan framkalla dom positiva känslorna enbart genom att äta sötsaker, och hamnar man i lite tuffare tider i framtiden blir sötsaker ett enkelt sätt att framkalla lite snabba positiva känslor (tröstätning). Här är många vuxna väldigt dåliga och tänker inte på vilka kopplingar man skapar hos barnen. Ofta nästan drillas barnen till att det viktiga inte är vad man gör, utan att man äter gott. T ex säger många föräldrar “Vad är det för dag imorgon? Det är LÖRDAG, då ska vi ju köpa lördagsgodis åt dig! Vad gott va?”, eller “Tänk imorgon när du fyller år, då ska vi äta tårta och ha fiskdamm!”. Jag tror att ett mycket bättre sätt att framställa det vore:”Tänk imorgon är det lördag, då får vi alla en chans att umgås och leka ute eftersom hela familjen är lediga!”, eller “Vad kul med din födelsedag imorgon! Då kommer du att få träffa alla dina bästa kompisar på samma gång!”
Bad igen efter ett långt uppehåll och så lite mat..
av Lotta 9/1 – 08
Igår var jag och badade med Elis igen. Eftersom vi hade ögoninflammation i omgångar innan jul så var det ett bra tag sedan han badade, men det märktes inte. De fick prova rutschkana och det klarade Elis galant. Simläraren tyckte att Elis var dagens gladaste unge :) Han pratade på med allt och alla!
Elis åt sin första hela portion gröt i förrgår. Han är en hejare på att äta, han både gapar och sväljer. Igår fick han smaka på katrinplommonpure och även det gick ned. Tänk vad roligt det kan vara när det går så lätt! Milla lärde sig gapa nån gång efter halvåret ungefär och det blev kladdigt och och ännu mera kladdigt hela tiden.
Första besöket på badhuset
av Marcus 7/1 – 08
Redan när jag hämtade Milla på dagis insåg jag att hon var laddad inför årets premiärbad. Jag hörde henne ropa “Baaadhyyset!” genom innerdörren när hon fick syn på mig. Så vi åkte iväg och allt var ungefär som vanligt. Men väl i bassängen var hon otroligt otålig och ville hoppa över alla sånger och gå direkt på russinen i form av åka rutschkana och hoppa från kanten. Det var många nya personer i årets badgrupp och Milla såg ut att vara den näst yngsta. Några är så gamla som 4 år tror jag. Men ålder spelar ingen roll i dessa sammanhang kan jag lova.
När vi kom till årets första “åka rutschkana” hamnade Milla trea i kön och stod och trampade otåligt när dom två andra barnen försiktigt masade sig nedför för att inte hamna under vattnenytan med huvudet. När det så till slut blev hennes tur klev hon upp på rutschbanan och stod och tittade ut i triumf över bassängen innan hon ropar “MILLAAA!” och sen kastar sig på mage och i världens fart åker med huvudet först nedför. Det kändes som det blev helt tyst i bassängen och alla undrar om hon skulle överleva, innan hon dyker upp och direkt ropar “En gång till!”. Andra varvet åker en 3-årig tjej före henne och hennes mamma tar emot henne och ser sen att Milla gör sig beredd för ännu ett stördyk. Då säger hon till dottern “Nu måste vi skynda oss, nu kommer hon””. Haha, “Hon”, inte “flickan” eller “nästa person”, utan “HON” med skräck i rösten :)
Jag måste säga att jag funderar på vad i hela friden hon kommer att syssla med när hon blir större. Hon är den överlägset mest orädda tvåring jag har stött på. Både bland killar och tjejer. Tja, vi får se.. Hoppas verkligen hon fastnar för vattensport iallafall, får då blir det lätt att fördriva somrarna :)
Semester i Åre
av Marcus 7/1 – 08
Vi har varit i Åre en vecka med våra kompisar Nilla och Anders och deras dotter Adina som är precis jämngammal med Milla. Det var hur trevligt som helst och en riktigt skön avkoppling. Avkoppling dessa tider för mig är bokstavligt talat “av”-koppling eftersom det är svårt att slappna av i närheten av alla upp-kopplingar nuförtiden. Det är lätt att kolla lite mail och följa världens börsutveckling ganska intimt. Nu var det istället snö, lek, frågespel och prat som gällde. Välbehövligt och både kul och trevligt.
Vi fick en heldag skidåkning per vuxen också vilket var en trevlig kontrast. Dock var veckans upplevelse att se dottern på skidor. Vi hade inte ens räknat med att en 2-åring kunde balansera på ett par slalomskidor eller ens acceptera att man spände på ett par pjäxor. Men när jag hyrde mina skidor frågade tjejen i uthyrningen om jag inte skulle ha ett par till lill-tjejen. Jag uttryckte min skepsism men hon sa att 2-åringar visst kunde åka skidor. Så vi fick låna ett par gratis en stund bara för att prova om det alls gick. Och mycket riktigt gick det att knuffa henne lite framåt, men det var sent och hon var lite trött och hungrig, så jag tänkte vänta in ett bättre tillfälle. Så vi pratade en del om att åka skidor sen och hon lät intresserad (till skillnad från pulkan som hon avskydde och försökte gömma), så sista dagen tog jag henne direkt efter vilan och stoppade i henne lite favvo-gröt och drog med henne till uthyringen igen. Jag hade med mig ett snöre som hon höll i och jag drog henne med. Det tog 5 minuter för henne att hitta balansen, sen kunde jag jogga med snöret och hon hängde efter. Vi tog oss till favoritbacken som hade “Bandet” (ett rullband med gummibeläggning som man kunde ställa sig på och få lift upp för backen) som var veckans absoluta höjdpunkt. Och väl vid bandet så åkte hon upp själv och jag hade snöret runt magen på henne och bromsade henne nedför. Redan andra gången kom dock det obligatoriska “Åka själv!” och jag gjorde som jag brukar, att verkligen låta henne försöka själv. Så jag ställde henne på tvären stilla i backen och gick ned 5 meter och sa åt henne och åka själv. Och otroligt nog lyckas hon vrida till skidorna och sätta fart nedför backen! Jag fångade upp henne halvvägs för att bromsa lite fart och sen åkte hon ned själv resten av backen. Jag fick jogga på rejält för att hinna med. Helt fantastiskt! Tänk att lära sig något så avancerat på 5 minuter! Sen åkte vi ett gäng gånger till och efter en stund kom en fotograf (från Ryssland tror jag) fram till mig och frågade “How old is she?”. “Just over two”, svarade jag och han såg riktigt imponerad ut och sa “Wow, that is amazing!”. Man blir så stolt att man riskerar spricka när man får höra en sån sak :)
Så nu hoppas jag på sällskap till en avancerad off-pist skidresa om sådär 13 år!
En annan sak som var otroligt gullig var när vi klev på tåget från Stockholm på ditvägen. Det var vid midnatt och Elis låg och vrålade hysteriskt i sin bärpåse när tåget började rulla. Milla var väldigt exalterad av att äntligen få åka tåg och var rädd att lillebror skulle missa den stora händelsen, så hon greppade stackars Elis om axlarna och ruskade om honom flera gånger och ropade entusiastiskt: “Åka tåg Elis!”, “Åka tåg Eliiiiis!”.
Elis vänder sig
av Lotta 7/1 – 08
Elis lärde sig att vända sig under nyårshelgen. Nu är han som en magnet, magen ska vara mot golvet :)