På julafton när vi öppnade alla julklappar var det ett paket som Elis började öppna som han var extra spänd över. Det var ganska litet och jag var förvånad över att just det paketet var så spännande. Han kunde knappst stå still när han virade upp pappret och kluckade tyst för sig själv “oj vad spännande”. När pappret väl var borta låg det två halsband i hans hand. “Wow, vad fina!” utbrast han. Jag hade ingen aning vem han fått dom av, men när jag frågade honom så klarnade allt. Det var han själv som hade gjort dom på dagis tre veckor tidigare och slagit in dom i paket år sig själv tillsammans med två andra grejer. Sen hade han lagt dom under lilla granen på övervåningen, och tydligen glömt bort vad han hade lagt i just detta paket.
Tänk om man kunde skapa glädje åt sig själv lika enkelt, då skulle livet vara en sann dans på rosor :)