Jag brukar alltid le när jag lyssnar på låten “Första vackra dan i Maj” med Cornelis. Hans beskrivning av hur man som förälder går från idol till idiot hos ett växande barn är synnerligen humoristisk. Jag skulle tro att jag just nu befinner mig i fasen som Cornelis beskriver som “Nånting mitt emellan Hånken Holmqvist och Fantomen och hans häst”. Elis frågade nämligen Lotta i förrgår “Mamma, visst har pappa varit med i kriget”. Inte helt klart vilket krig han syftade på, men jag såg mig själv rusa fram ur skyttegravarna i Verdun 1918. Lotta förklarade dock att jag inte hade varit med i något krig.
Dagen efter kom han återigen hoppfull till Lotta och ville bara få bekräftat att “visst har pappa varit på månen?”. Även denna gång fick han höra att pappa inte hade varit på månen. Han såg besviken ut, och man kan misstänka att han redan förklarat för sina kompisar att hans pappa visst har varit på månen.
Får se hur cool han tycker man är när han fyller 15 :)