I helgen släpade jag och Milla ut en madrass till studsmattan och bestämde oss att få till handvolterna bakåt. Hon har ju tränat i snart 2 år med målet att lära sig dem. Vi börjar med madrass på studsmatta och jag passar med två händer och hjälper till. Stegvis gick vi över till enhandspassning, och sen hjälper jag gradvis mindre och mindre. För er som inte provat kan jag berätta att det är något i vår kropp som gör kraftigt motstånd när vi försöker kasta oss bakåt med sträckt nacke. Det krävs ett väldigt mod för att göra det. Ställ er själva på golvet och lek med tanken på att kasta er bak så känner ni.
När vi kommit till momentet att jag inte kan hålla lösare så gjorde jag en fuling och drog bort handen just när hon hoppade eftersom hon inte vågade utan hand. Hon kom såklart runt eftersom ingen rädsla fanns där då. När hon insåg att hon hoppat runt själv sken hon upp på ett sätt som jag aldrig tror jag sett henne göra förut. Hon kastade sig om halsen på mig, bubblandes av glädje, och jag fick en äkta bamsekram. Det var ett magiskt ögonblick och jag var såklart både stolt och jätteglad för hennes skull. Hon har verkligen velat lära sig den rörelsen så länge.
Sen gick det snabbt framåt. Hon provade utan min hand där, men då spelar psykologin in, och hon hoppade snett över axeln för att våga. Men det gick snabbt över, och då tog vi även bort madrassen. När hon vågade på studsmattan utan madrass, så tog vi madrassen till gräsmattan, och då blir det svårare. Det gick dock bra efter en stund, och nu återstår att lära sig på gräs utan madrass. Hon vill så gärna visa sina kompisar på skolan, och då behöver hon kunna på enbart gräs, så moroten finns där :)
Kika under filmer så finns det en film på henne där!