Jag och Milla var på teater i söndags och såg Så gör prinsessor. Den var baserad på en bok med samma namn och handlar om en tjej som är en prinsessa, men på tufft vis inte det vanliga pluttenuttiga hjälplösa viset. En rolig bok för våra barn i prinssess/superhjälteålder. Det var en kille och en tjej som utgjorde ensemblen.
Ett pressklipp om teatern lyder “En så lycklig genustvist på sagan är förstås värd att fira med prinsesstårta”. Och varför skriver de så? Jo man har tolkat boken och lagt in tvisten att när de ska börja spela så vill killen vara prinsessa, precis som det brukar vara i barnens värld. Barnen gör ju ingen skillnad på vad man “får”, “ska” eller “bör” göra. Barn är ju neutrala, ÄNDA tills vi börjar fylla dem med vår bild och erfarenhet av hur det får, ska eller bör vara. Här sitter vi vuxna alltså och gottar oss och gnuggar händerna om hur oändligt fiffiga vi är när vi gör om en bok till att Killen vill vara prinsessa för att visa barnen att det är ok att killar är prinsessor. För barnen går det helt förbi för det är helt naturligt för dem, så funkar det på dagis och så funkar det hemma. Men vi vuxna är noga med att lära barnen att här finns det ett problem; “Stopp barn hör upp – det finns ett problem här! Många tycker inte att det är ok att pojkar är prinsessor eller att flickor spelar hockey, förstår ni? Nähä men låt mig då förklara så ni verkligen förstår. Så här är det: pojkar är tuffa och ska vara drake och flickor är av den klenare varianten människa och ska egentligen inte spela hockey, de ska göra halsband av pärlor, men vill du lilla flicka spela hockey så tycker jag (faktiskt) att det är ok att du gör det.” Vad sa jag nu egentligen? Sa jag att flickan var tuff eller sa jag egentligen att hon inte var det?
Gah! Jag blir helt snurrig. Måste vi vuxna pränta in i barnen att det är ok att de gör saker som vi i vår vuxenvärld har en bild av är ett problem de inte ännu vet något om. Lär vi barnen att de är lika värda genom att påtala “Problemet” för dem, eller lär vi dem genom att vara neutrala och visa dem med samma entusiasm att det är ok att göra precis vad de vill utan att kategorisera vem som göra vad? Jag tror ingen kan säga det förstnämnda.