Dagbok

I helgen släpade jag och Milla ut en madrass till studsmattan och bestämde oss att få till handvolterna bakåt. Hon har ju tränat i snart 2 år med målet att lära sig dem. Vi börjar med madrass på studsmatta och jag passar med två händer och hjälper till. Stegvis gick vi över till enhandspassning, och sen hjälper jag gradvis mindre och mindre. För er som inte provat kan jag berätta att det är något i vår kropp som gör kraftigt…

Milla undrade vem som sjöng bäst i hela världen och jag sa att det var väldigt svårt att avgöra. Påpekade dock att Jussi Björling, som var Svensk, en gång ansågs vara bland de absolut bästa i världen. Barnen blev nyfikna och vi lyssnade på när han sjöng Nessun Dorma. Reaktionen var nog att dom först trodde att jag skämtade när dom hörde operasången, men dom kunde nog ändå förstå att det var svårt att sjunga så där höga toner. Senare…

Jag kvalade in till SM i bänkpress förra helgen. Toppen såklart, men det besvärliga är att min vänstra axel är kraftigt överansträngd. Inflammation i A/C-leden och tendinos i supraspinatus och långa bicepssenan. Antar att det är mycket detta som är utmaningen med att försöka tillhöra eliten.. det är enkelt att träna stenhårt, men svårt att inga slita ut sig. Nåja, det är ju saker som strategier och planering jag är bra på och därmed har en chans att göra det…

Det är kul när man hör barnen upprepa saker man sagt.. Förra veckan hörde jag från hallen där Ebba stökade runt hur hon gick omkring och sa “Luktar det bajs?”, precis som man själv, kanske en smula retoriskt, frågar henne 1-2 gånger per dag :)

Vår minsta lilla fröken är en mycket bestämd liten dam. Eller.. bossig kanske är lite närmare sanningen :) Jösses vad hon styr och ställer med sina syskon. Särskilt Elis “lyder” henne mest hela tiden. Ebba tog hans frukostmacka och när han skulle ta tillbaka den spände Ebba händerna och skrek NEEEEJ ALDRIIG haha och Elis suckade uppgivet. Då får man såklart hjälpa till och se att det går rätt till men Ebba har minsann uppfattningen av att hon är kungen…

Elis är en klok liten kille som verkligen har kontakt med sina känslor. För ett tag sedan så sa han till mig att det var något han tyckte var läskigt och så la han till “det känns som jag håller på att bli ledsen”. Sötnos! Elis var också lite ledsen i höstas över att Milla pratade så fint med Ebba. Jag försökte peppa honom att han ju kan säga likadant till Ebba. Då sken han upp, tanken hade nog inte…

Jag satt och pratade med Elis på väg hem från träningen och frågade honom “Elis, vem är det som är din bästa vän nu?”. Det är lite intressant eftersom han leker med så många olika kompisar, både hemma och på skolan. Han tittade upp på mig och svarade “Men pappa, det är ju du”.

Idag satt Ebba med iPaden och kom på att hon skulle bygga istället. Hon släpper iPaden och säger “bytta” (“bygga”, ö a) och går mot Duplolådan. Elis frågor “Får jag ta iPaden?”, men då tvärvänder Ebba och gastar “Nääääj” och tar med sig iPaden till Duplolådan. Sen fick den ligga bredvid henne medan hon byggde Duplo :)

En när Milla väldigt stolt berättas om sin första flickis på gymnastiken, och en på bus-Ebba.