Redan den 5 juli gick slemproppen och det kändes jättespännande. Jag läste på och vanligast verkade vara att förlossningen startade inom några timmar, men det kunde också dröja upp till två veckor. Tiden gick och det visade sig bli exakt två veckor :)
Tre kvällar på raken hade jag känt av lite molvärk samtidigt som jag hade sammandragningar. Det kändes inte som värkar, men inte bara som sammandragningar heller. På onsdagkvällen kändes sammandragningarna besvärliga. Det gick inte att sitta bekvämt i soffan, byxorna kändes som de klämde på magen osv. Gick och la mig och låg och andades långsamt och somnade till slut vid ett-tiden men vaknar 02.58 av en diffus värk. Vid halv fyra kan jag avgöra att det är värkar då den första tydligt stegrande värken kommer. Då börjar jag klocka värkarna (såklart mha en app ;)) Det är nu besvärligt att ligga ned och 04.20 ringer jag förlossningen och tack och lov finns där gott om plats. Det är nu allt mellan 2 minuter till 7 minuter mellan värkarna och de varar upp till 2 minuter, men är ibland bara en halv minut. De tycker jag ska avvakta ett tag. Fyrtio minuter senare, vid fem-tiden går vattnet. Jag står i duschen och varmvattnet känns som en livlina ;) Jag väcker Macke och säger att jag vill åka in snart. Jag känner mig lite stressad för det trycker på, men det tar inte ont.
Vid halv sex kommer vi oss iväg. Anders kommer över och passar barnen. Bilfärden är riktigt besvärlig. Det går inte att sitta ned, inte att slappna av och värkarna kommer i ett. Macke kör mot rött två gånger. Vid Kungsholmen börjar jag göra ljud. Det strömmar ut mer vatten också och värkarn blir än mer intensiva. När vi närmar oss förlossningen säger jag till Macke att han får släppa mig utanför för jag kommer inte kunna gå från parkeringen. När han stannar bilen känner jag en blandad värk och krystvärk så jag säger till honom att be dem komma ut med en rullstol. När han nämner krystvärk för dem kommer de istället ut med en säng, men riktigt så bråttom var det ju inte. När jag ställer mig upp kommer ännu en liten splash med vatten. Kl 06.05 blir vi inskrivna och kl 06.25 kommer Ebba ut. Då har jag hållit emot några värkar för att det inte ska gå för fort. När vi kommer in har jag trots krystkänningar inte fattat hur långt förlossningen kommit och blir lite förvånad när de låter mig krysta :) Den här gången känner jag inte lika tydligt hur bebisen glider ur. Ebba är alldeles blå när hon kommer ut och gör ett ljud ifrån sig men är ganska tagen och de gnuggar igång henne så hon ska gråta. Sakta får hon normal hudfärg när hon ligger vid bröstet. Trebarnsföräldrar! Det var svårt att ta in, allt gick så fort och var så intensivt så vi hann aldrig prata om att det var på g och att vi snart skulle få träffa vår bebis och plötsligt var hon där. Så fin så fin!
Lotta 6 september 2012